Demonregissören Orson Wells odödliga ord ekar ut i natten på Getaway Rock Festíval 'Ladies and Gentlemen, please welcome, from the United States of America, all hail, Manowar! De öppnar starkt med b.l.a. Kill with Power,Sign of the Hammer,Fighting the World,Kings of Metal. Eric Adams röst är stark och kraftfull och man har nästan överseende med den omelodiska och okänsliga gitarristen, men så händer det som inte får hända Joey ska hålla brandtal om hur fantastiskt den här spelningen är och att de har tagit med hela sin scenshow. Joey måste se något annat än jag ser? för någonvidare spektakulär scenshow ser jag inte? jag förväntar mig minst ett brinnande vikingaskepp i fullstorlek på scen för att mäta det brandtalet han håller och det blir värre nu ska något berusat pojkbarn upp på scenen och misshandla en gitarr tillsammans med en generad stackars tjej. Vad är detta kiviks marknad? Vad sägs om "Let The Music Do The Talking"? Det blir en riktigt stark avslutning med Warriors of the World United, Hail and Kill, The Power och Black Wind, Fire and Steel. Avfärda  dock aldrig Manowar för de har gjort låtar som är Heavy Metal i sin ädlaste form och skulle de återanställa orginal gitarristen och koncentrera sig på att bara framföra låtar ur deras digra låtskatt skulle de vara ett av de största heavy metal banden av idag. 

 

 

Ett oerhört trött och hågset framträdande av Saxon. Man ville bara att ormen i backdroppen skulle bli levande och hugga Biffen och göra slut på eländet.

 

 

I sista stund kastades H.e.a.t. in när ett annat band ställt in, få kände till detta. Tack vare Getaway Rock appen fick vi reda på det. En liten ängslig skara trängdes framme vid

 

 

Nu var klockan slagenför hemkomsten av the prodigal son. Tonerna till "Rising Force" ljuder, fram kommer Yngwie men inte sångaren Tim "Ripper" Owens? Man ser sig omkring ingen sångare någonstans då börjar basisten Ralph Ciavolino sjunga. Sakta går det upp för en att det inte kommer någon Tim "Ripper" Owens och det hela börjar kännas väldigt cheap ass. Då man sett mycket fram emot att höra Tim "Ripper" Owens tillsammans med Yngwie igen, sedan man såg de tillsammans på ett utsålt Berns där Tim till och med lyfte vissa av Yngwies senare låtar som hans trötta föregångare sjungit. När besvikelsen släppt något är den en stark inledning med Rising Force, Never Die och Demon Driver. Basisten och keybordisten försöker hyfsat göra något åt sången men det är långt ifrån Ripper klass och Yngwie själv har den dåliga smaken att yla i mikrofonen till och från. Under konserten väljer Yngwie att ägna långa tider åt solo och instrumental partier det skrämmer bort många i publiken som inte är Yngwie freaks. Vilket är trist då Yngwie har många fenomenala låtar att välja mellan, Just när Yngwie går en ny vår till mötes med framträdande i både  tv och radio tror man att det ska bli en storsatsning från hans sida men vad får man? Det senaste albumet var leftovers från albumet innan och nu en konsert utan en riktig lead singer. Vad väntar nästa gång*? Yngwie, en glödlampa och en trummaskin? Kanske dags att sälja av en sportbil eller två och frugans gucci väskor och satsa på en ordentlig produktion på nästa album med en bra producent som kan få det bästa ur Yngwie och Tim och ta med ett helt band med en riktig leadsinger nästa gång. "I Am a Viking", "Crystal Ball","Final Curtain","Vengance" b.l.a. kunde Yngwie bjudit på men vi fick iallafall "Gates of Babylon" och makalösa " I´ll See the Light Tonight".