Kingdom Come´s självbetitlade sjuttiotals influerade debut album slog ner som en bomb och sålde 500 000 album i U.S.A. innan bandet och skivbolaget ens hunnit bestämma sig för vilken låt skulle vara första singeln. Tack vare att en A&R hade bett att få en kassett med låten ”Get It On” på,  kassetten letade fram sig till en radiokanal i detroit som utan bandet och skivbolagets vetskap började spela låten på radio och låten spred sig som en löpeld till andra rockradio stationer i U.S.A. "What Love Can Be" och "Get It On " blev musikvideona från debuten ”Now Forever After” och  ”Shout it out” är två andra starka spår från albumet.

Kingdom Come fick oerhört med kritik på sin tid för att deras sjuttiotals influerande hårdrock hade liknande referensramar  som Led Zeppelin (trots det faktum att Led Zeppelin själva blivit framgångrikt stämda av amerikanska bluesmusiker för upphovsrättsintrång) Gary Moore skrev "Led Clones" som Ozzy sjöng på , låten tillägnades bandet. Svårt att tro idag när var och varannan musikjournalist mastruberar upp sig själva i brygga över dagens alla fjuniga retro hårdrocksband.

Efter en Monster of Rock turne i U.S.A. tillsammans med b.l.a. Metallica, Van Halen och Dokken kom den ännu starkare andra skivan In Your Face 1989 med riffiga ”Do You Like It” och "Gotta Go (Can´t Wage  A War) samt fantastiska eposet ”Stargazer” i  horisonten börjar grunge vågen torna upp sig.  Då uppföljaren  endast sålde 486,000 album i U.S.A. lämnade bandet sångaren Lenny Wolf nu var bandet än en gång ett enmans projekt.

Lenny Wolf samlade nya styrkor runt sig och mitt i grunge vågen släppte han Hands of Time med suveräna låten ”Should I” 1993 kom det sista stabila albumet från Kingdom Come Bad Image med utmärkta låtar i det klassiska Kingdom Come soundet som ”Passion Departed” ”Mad Queen” . Lenny Wolf började tvivla på sitt framgångskoncept och började på senare album inkorporera industri och grunge inslag i musiken, den ursprungliga fanbasen tog avstånd och Lenny Wolf såg sin nya version av Kingdom Come turnera i de forna öststaterna.

Boken öppnar med en hjärtskärande prologue som utspelar sig under jordbävningen den 17 januari 1994 i Los Angeles.  Den 20 december 1945 i Brooklyn,New york födds George Peter John Criscuola i ett fattigt katolskt arbetarhem, med en överbeskyddande mor och en distanserad far. Peter var ofta sjuk under sin uppväxt och nunnornas behandling av honom på den katolska skolan gav honom ärr för livet.  Området där han växte upp var fattigt och nergånget och han var tvungen att gå med i de olika gatugängen för att klara sig från stryk.  Peter Criss hittade en fristad i musiken och i sitt trumspel, tillsammans med sin barndomskamrat Jerry Nolan (New Yorks Dolls) utforskade de New Yorks musikscen.  Det första riktiga bandet blev Barracudas vilket utkristalliserade sig till Sounds of Soul tills han och Stan Penrigde bildade Chelsea som släppte ett självbetitlat album 1970. När bandet Chelsea inte kommer någonstans sätter Peter Criss ut en annons i village voice där han söker ett band. Under en hemmafest 1972 ringer telefonen på andra sidan luren är Gene Simmons som förhör Peter om allt från musik till utseende. Detta var början på KISS och när Ace Frehley ansluter skapas den klassiska banduppställningen.  De fyra mycket olika personligheterna skapade tillsammans ett unikt livsfarligt, hungrigt, hårdrocksband som turnerar stenhårt,  i en sann alla för en anda där de blåser flera av huvudakterna av scenen. Efter år av hårt turnerade exploderar KISS  ”ALIVE” albumet på listorna och förvandlar de från rockstjärnor till superstjärnor. Deras egon växer likaså festerna, orgierna och för vissa bandmedlemmar drog och alkoholintaget. Mitt uppe i denna karusell  av droger, skivinspelningar ,soloalbum, playmates, alkohol och filminspelningar  börjar Peter Criss tappa fotfästet vilket slutligen leder till att han får lämna bandet under inspelningen av KISS ”Unmasked”.  Peter Criss gifter sig med playboy playmate Debra Jensen och 1981 födds deras dotter Jenilee. Peter Criss släpper soloalbumen Out of Control (September 1980) och Let Me Rock You (Maj 1982) de säljer blygsamt . Peter Criss tillbringar sitt resterande 80tal på musikvärldens ljusskygga bakgator tillsammans med en del tvivelaktiga existenser.  Botten nås under början av nittiotalet då han gömmer sig för skattverket och spelar med sitt eget band Criss inför 40 personer på en club som heter the sandbox, men bakom hörnet väntar något som kommer förändra hans liv …

I vissa avseenden är Peter Criss självbiografi bättre än Ace Frehleys och Gene Simmons självbiografier som båda  är riktigt bra. Svagheten är tyvärr Peters dåliga självkänsla och hans självömkan som renderar i att han i vissa kapitel grovt förtalar andra bandmedlemmar. Men förövrigt en riktigt bra bok som  rekommenderas.

 

Se klassikern från VH1 "100 most shocking moments of rock and roll" som återges i Peter Criss biografi "Makeup to Breakup"

 

Les Fleurs du Mal är ett cover album där Therion har tolkat klassiska franska populär låtar och som är en del av det konstprojekt Therion gör för sitt 25 års jubileum. Tre stycken musikvideos som hör ihop har skapats (känsliga tittare varnas)

 

Då Therion ville ha full konstnärlig frihet bekostades skivan helt av Therions huvudman Christopher som tog ett banklån på cirka 700000kr för att bekosta inspelning, mastering, musikvideos, bandbilder, albumomslag e.t.c.

Albumet säljs endast på bandets hemsida och på Therions konserter där får man ett signerat ex med bonuslåt och affish beställ albumet här!