Sweden Rock Festival 2016

The Struts at Sweden Rock Festival
At 13:00 I saw a glimpse of The Struts before heading over to Halestorm that started 13:15
Good vocals, frontman and music with some Queen, Stones and Def Leppard influences.
"Strutter" would been a perfect cover song or intro song for the band.
Would have stayed longer if not Lzzy’s sensational vocals drew me to Halestorm.
Halestorm performed a crowdpleasing set on the Sweden Rock Festival main stage
"Apocalyptic" opened the set, the Grammy Award winning “Love Bites (So Do I)” came next, Lzzy Hale’s stunning vocals have truly become iconic and it shows in "I´m the Fire". Halestorm is well known for their near non-stop touring, often performing as many as 250 shows a year and it shows their stage presence and delivery is top notch.The show wasn’t all about Lzzy. Her brother, Arejay, treated us to one fine drum solos that incorporated snippets of KISS, AC/DC and G´NR. Halestorm closed the set with I Miss The Misery much to the delight of the crowd.
 
(Halestorm was conceived when Arejay, on the drums, and older sister Elizabeth “Lizzy” Hale, vocals, began writing and performing at the early age of 10 and 13. With dad, Roger, on bass, they released an EP, Mess With the Time Man, in 1999).
 
Sixx A.M. is Nikki Sixx of Motley Crue fame, DJ Ashba guitarist of Chinese Democracy-era Guns N’ Roses, and vocalist/producer James Michael. The set opened with “This is Gonna Hurt” and introduced a pair of female backing vocalists on the stage.  “Rise” had the crowd pumping fists and chanting along. Throughout the set, Michael, Sixx, and Ashba all rotated positions on stage, They closed with their hit the heart-wrenchingly autobiographical “Life is Beautiful” the fans took over and chanted the chorus in unison.
 
Slayer launched into a furious "Repentless" and the mosh pit opened.
-'The final swing is not a drill/It's how many people I can kill, "War Ensemble" 
Despite losses, Slayer fire on all cylinders both in the recording studio and on stage as Exodus guitar legend Gary Holt and drummer Paul Bostaph have been capable of holding their own on and finding their own niches within the band.
 
I've waited for you to come, I've been here all alone
Now that you've arrived please stay a while
I promise I wont keep you long, I'll keep you FOREVER!!!
"Dead Skin Mask" (about Ed Gein, an American murderer and body snatcher)

Slayer steamrolled the audience with a climactic end the three-punch of "South of Heaven," “Reign in Blood” and “Angel of Death,"
 
Intro tape starts Megadeth "Prince of Darkness" Megadeth hits the futuristic stage with "Hangar 18" (Hangar harbouring alien life forms at Area 51) "Wake Up Dead" before a truly "In My (Darkest Hour')" in the Megadeth catalog. A staggering "The Treath Is Real" sets up a fantastic "She-Wolf"
 
"Post American World" Hello Me,Meet The Real Me! starts "Sweating Bullets", "Poisonous Shadows" follows, "Trust" goes into  "A Tout Le Monde" it´s a "Fatal Illusion" and one of the best Megadeth songs of all time the title track from the latest album "Dystopia" gets the crowd wild.
 
Vic Rattlehead sneaks up on new Megadeth guitarist Kiko Loureiro 
The live set ends with a tripple thrash treat that sends the audience into a total frenzy.
Symphony of Destruction, Peace Sells, Holy Wars... The Punishment Due
 
Massive inverted crosses, illuminated Baphomet symbol, drum riser decorated with iron gates.
“Out From the Asylum” was piped out, fans erupted as “Welcome Home” and shrieks of “Grandmaaaaaaa!” filled Sweden Rock Festival, Grandma, made her traditional ghoulish onstage appearance in a wheelchair, pounding a cane. The magicial “Sleepless Night” took over and it´s always time for “Halloween” and a super heavy chugging version of “Eye of the Witch” hit the crowd.   

King proclaimed - time for some Mercyful Fate! The crowd roared and the band played “Melissa” and “Come to the Sabbath,” Backdrops swapped reflecting certain parts of the set list, varying from King to a demon to a church.
 
“Funeral” poured out from the speakers, “Abigail”s coffin was brought onstageone through each arm, hand and knee and let the last of the seven be drawn through her mouth so that she may never rise and cause evil again...King´s "Abigail" told the story of Jonathan Le’Fay and Miriam Natias, who move into an ancestral mansion and a ghost of a stillborn child takes demonic possession of its new mother Miriam. illustrating the gothic horror tale were an actress portraying Miriam as the band performed “Funeral,” a chugging “Arrival,” “A Mansion in Darkness” and a haunting “The Family Ghost,” the beautiful acoustic intro of “The 7th Day of July 1777” echoed out over Sweden Rock Festival followed by the riveting “Omens,” “The Possession” and “Abigail.”
King and band took bows, no encore. The show ended with the ringing notes of “Black Horsemen,
 
Lita Ford opened hard and fast with the classic "Gotta Let Go"
"The Bitch Is Back" and the autobiographical "Living Like A Runaway" mixed with standards, "Hungry" and "Back To The Cave." Lita paid tribute to her good friend Lemmy (on the Lemmy Stage) with the song "Can't Catch Me," which the late Motorhead frontman co-wrote.The Runaways' classic "Cherry Bomb" (featured in The Guardians of the Galaxy movie) Lita closed with her mega solo hits "Close My Eyes Forever" (a powerballad duet with Ozzy) her lead guitarist filled in for the Ozzy part, it got the whole audience to sing along and sent shivers done their and the bands spines,the catchy "Kiss Me Deadly" ended the set.
 
Twisted Sister kicked off their farwell show with What You Don't Know (Sure Can Hurt You) and a stomping "The Kids are Back" before the fantastic "Burn In Hell" with an accompanying full fire display. "Destroyer" performed with a fiery enthusiasm "Like A Knife In The Back" the 80′s rock anthem “I Wanna Rock” rallied the crowd 
 
“The Price” (dedicated to fallen drummer AJ Pero) manages to entrance the crowd.
Guitarist Jay Jay givin TV programmes like "American Idol" a well deserved bashing and showing how well Twisted Sister could create such a united front with the fans and the band went into "The Fire Still Burns"
 
Dee Snider, an excellent frontman, singer and sometimes exceptionally funny person.
After the sing along to "We´re Not Gonna Take" took Dee a swedish " fika" (coffee break with cookie). A highly unnecessary ten-minute version of the Stones’ “It’s Only Rock n’ Roll was performed? Why? TS could have played the amazing songs "Wake Up (The Sleeping Giant)", "Stay Hungry" and "Love Is For Suckers" instead. 
 
(On the Come Out And Play album Dee Snider is clicking bottles together saying "Twisted Sister, come out and play" several times in the beginning on the title track a reference to the 1979 cult classic movie The Warriors, when the main villain, Luther, chants "Warriors, come out to play" while clicking bottles together as well.) At Sweden Rock Festival it was the audience turn to chant Twisted Sister "Come Out And Play". "Tear It Loose" was played and would make their tour manager happy according to Dee and then the perennial show closer “S.M.F."
 
 
Symphony X played a set entirety devoted to latest album Underworld.
"Overture"/"Nevermore" with its high dynamic tempo was perfect for getting the crowd going into the titletrack and "Kiss of Fire". "Without You" shows another side of the band.
Symphony X played through the entirety of their latest album "Underworld" (not in the right track order of the album). Doing this some bands is essentially sacrificing their better songs for album-fillers. That was the case here, would rather heard some the better Symphony X songs than fillers from the Underworld album. Don´t get me wrong "Underworld" is a good album but not so good that you can play it back to back live and leave out fantastic songs like  "Inferno (Unleash the Fire),"Of Sins and Shadows", "Smoke and Mirrors" e.t.c. 
DEATH DTA (live tribute to Chuck Schuldiner by the former musicians of DEATH)
Gene Holgan, Steve DiGiorgio, Bobby Koelble and Max Phelps took the stage that may be the final DTA show EVER. If not 'ever', than at least for a very long while.Opening with "The Philosopher" going into "Leprosy/Left To Die" is truly a "Living Monstrosity" of greatness. A vigorous "Suicide Machine" ,"Overactive Imagination" and "Trapped in a Corner" shows why Death´s music is truly mesmerizing. Slayers "Raining Blood/Black Magic stunned the audience.Max vocal delivery is eerily similar to Chuck’s and Koeble´s guitar shreds and the rythm section of DiGiorgio/Hoglan incredible, tight and full of feeling.
 
 
Gene "The Atomic Clock" Hoglan in his office
A transcendental "Lack of Comprehension" and  a dynamic "Crystal Mountain" (probably one of the best metal songs of all time).We Death fans in the front row chanted "Pull the Plug" and a bone crushing juggernaut version of the legendary track closed the show!
 
Caught some Dirkschneider live after the Death DTA set
 
New York thrash metal band Anthrax started  with "You Gotta Believe" followed by Anthraxs cover version of Joe Jacksons "Got The Time" (that have been used to wake up the Mars Science Laboratory rover, nicknamed Curiosity, since it touched down on the Red Planet's surface) Anthrax hammered through classics as “Caught in a Mosh”, “Indians”, and “Medusa”.They also performed the killer songs "Fight `Em ´Til You Can´t and “Evil Twin”  the song "What Doesn't Die" would have been the perfect ending of the show.
 
 
The intro kicked in Sabatons version of Status Quo -"In The Army Now" echoed out over Sweden Rock Festival. Sabaton stormed on stage with "Ghost Division" and "Far From the Fame" took over before the "Uprising" followed by "White Death" ( about Simo Häyhä, an extremely skilled Finnish sniper during the Winter War.) Bassist Per Sundström grasps the microphone and says seventeen years ago when he visited the festival for the first time he gave a Sabaton demo to a festival employee and told him one day Sabaton is going to headline the festival the employee didn´t believe him...

After "Resist and Bite" it was time for Sabaton to sing songs from the album Carolus Rex in Swedish (the swedish language brings the songs to an even higher dimension) "Lion From The North" (Gustav II Adolf  regarded as one of the greatest military commanders of all time, with innovative use of combined arms.His most notable military victory was the Battle of Breitenfeld "Gott Mit Uns" ("God With Us").
 
The mighty "Carolus Rex" got the whole festival on their feet and to sing along. 
"The Caroleans Prayer"(Caroleans were the soldiers of the Swedish kings Charles XI and Charles XII whose notable tactics differed from that of the western europe through a greater reliance upon pikes, bayonets, and the spirit of the offensive.) "A Lifetime of War" (The misery caused by the "Thirty Year War) "Swedish Pagans" (Vikings) 
 
"Soldier of 3 Armies"(Larry Thorne, was a Finnish Army captain who led an infantry company against the Soviet Union in the Finnish Winter and Continuation Wars and moved to the United States after World War II. He fought under three flags: Finnish, German (when he again fought the Soviets in World War II), and American (where he was known as Larry Thorne) when he served in U.S. Army Special Forces in the Vietnam War.It was Larry Thorne who was the model for John Wayne's character in the movie "The Green Berets")

 
Footnote: all images with the name of the blog are taken by me under the influence in the audience with a bad camera.
 

Sweden Rock Festival 2015

Children of Bodom hit the stage with "Hate Me" and following it with great version of "Needled 24/7".We got top-notch musicianship as well as the first gig for Antti Wirman, keyboard player Janne Wirman's younger brother who is the replacement guitarist for  Roope Latvala who quit the band just days before SRF.
 
C.O.B. Halo of Blood album has been universally hailed as a return to form for the band
 
Battle Beast took a grip of the audience with their chest pumping metal anthems.Nooras range hitting the high notes of Rob Halford with equal parts grace and ferocity. She visits a softer range as well (“Black Ninja”), which exposes a vulnerable side and also a natural contrast. "Far Far Away" followed by highlights like "Out on the Streets Again", "Let It Roar" , "Enter the Metal World" and "Out of Control". The icing on the cake would been if the performed their excellent cover of "Push It To The Limit" from the Scarface movie.
 
 
Noora got the crowd really fired up during 'Black Ninja' and it provided her with another opportunity to show off that powerful voice.
 
It was a day at the office for Def Leppard who didn´t even used their own stage set. They used  three background screens with the most horrific cheap ass computers animations of all time and they are the headliner? We were promised an all hits show and got crap like "Paper Cuts","Promises" and "Rock On".
"Foolin´" , "Rocket" ,"Switch 625" , "Rock of Ages" and "Photograph" made it a little better, but still they don´t play the best Def Leppard song of all time "Gods of War"? 
It was almost painfull to see how Def Leppard was totally steamrolled over by the next act who should have been the true headliner.
 
It´s cold the clock has passed the midnight hour, suddenly you feel a chill as the now infamous intro "Masked Ball" (Eyes Wide Shut) echoes out over the festival. Out of the fog on the stage appears five men in silver devil masks they start to play "Genesis" followed by the new song "From the Pinnacle to the Pit" when Papa III takes the stage. With the new song "Majesty" Papa III has the audience in trance following his lead.
 
 
Papa III had the audience cry for "Absolution" and brought satanic bliss to the crowd.
Papa III accent recalls Floki´s accent (Vikings TV Series)
 
Dokken kicked into high gear with "Kiss of Death. The set featured songs that spanned the bands extensive career, hits like “Dream Warriors”, "Into The Fire" and “Breaking The Chains.” Nice to see ferocious drummer Mick Brown back and Mark Boals "Yngwie Malmsteen singer" on bass and backing vocals. The only downer in the set was the dreadfull song "To High To Fly" that turned into a boring blues jam, Dokken could have played so many more of their fantastic songs during that time. Afterwards we went to the merch table to find out that they had no Dokken merchandise at all?
 
Mötley Crue brought the party with fire and brimstone and their own impressive stage set.The show stared with a fitting "Saints of Los Angeles" during "Wild Side" the female backing singers/dancers appeared for the first time and they would return throughout the show with diffrent outfits. "Motherfucker of the Year" fit surprisingly well in the setlist with all the classics, during "To Young To Fall In Love" Crue got the groove going. Despite Vince Niel can´t hit all the high notes anymore the party in the front rows (that contained more females than men) continued going all through the show. Motley Crue framed the show with an impressive pyrotechnic display.
 
 
Sixx used his bass as a flamethrower to set his microphone on fire and spray flames towards the lighting rig. 
 
Saturday started with a bang when Frantic Amber roared through their setlist, based on their debut album "Burning Insight". When Frantic Amber played their latest single "Soar" the audience started to participate and sing along from there on it was a homerun the crowd grew more and more after each song they performed.
 
Riot is a legendary name in the  metal scene with a career spanning almost 40 years, their crowning achivment is1988s Thundersteel. In 2012 Tragedy struck and founder and guitarist supreme Mark Reale passed away, the band continued onward under the Riot V moniker with the blessing of the Reale family/estate.. Riot V opened the set with classic "Narita" followed by "Ride Hard Live Free" (from the great "Unleash the Fire" album) new vocalist Todd Michael Hall (Jack Star’s Burning Star) soaring, powerhouse vocals was truly amazing and took "Fight or Fall" to a new level. Riot V performance was one of the best at SRF 2015 and their new songs like "Metal Warriors", "Take Me Back" fit perfectly with the classic and the finish with "Thundersteel" melted the audiences faces.
 
Ace Frehley drew a large crowd and was firing on all cyclinders, a great show, with high energy and rocking versions of both Ace's solo and his old KISS songs. Ace seems a lot happier and healthier than he has been in a while, and his guitar playing sounds better than ever. The Ace Frehley band was tight and each member had their own moment to shine. 
Kicking off the show, guitarists Zoltan Bathory and Jason Hook tore through the unforgettable  "Under and Over It" frontman Ivan Moody stalked the stage with an unmatched intensity and demanding full crowd participation during the charismatic  track “Burn motherf*cker.” Moody told the audience that guitarist Jason Hook got his picture taken backstage with his guitar hero Ace Frehley.The cover of "Mama Said Knock You Out" felt totally out of place and the audience went silent and just waited for the trainwreck to be over."Burn It Down" saw the band steamroll SRF. It was the national day of Sweden and 5FDP helped the audience to celebrate it by displaying a swedish flag on stage that was brought by the audience. According to a swedish newspaper 5FDP had a bigger audience than the headliner Judas Priest
 
Judas Priest open the set with "Dragonaut" from the latest album Redeemer of Souls (a album with horrible production and to many songs that doesn´t hold the JP standard) a forgetable version of "Metal Gods" and a half/half version of "Victims of Changes" and then another song from Redeemer of Souls "Halls of Valhalla" with a chillin version of "Love Bites" Judas Priest is back on track. We get treated with two more songs from Redeemer of Souls the title track and "March of the Damned" it´s a mystery that they didn´t play the best song from the Redeemer of Souls album  "Battle Cry".  "Jawbreaker" and  "Painkiller" stands out as the best songs of the show. 
 
 
Halford paced around the stage with newfound energy and drive,changed outfits frequently.The stage set was disgraceful with Judas Priest standards they used the same stage set up as Def Leppard with three background screens showing the worst cheap ass computer animations ever. 
 
 
Footnote: all images with the name of the blog are taken by me under the influence in the audience with a bad camera.

Getaway Rock Festival 2014

Getaway Rock Festival 2014 started with a downpour just as the previous year's festival.
First out in the rain was a psyched The Haunted with  two returning band members vocalist Marco Aro and drummer Adrian Erlandsson, topped with  newcomer guitarist Ola Englund. Gone are the band members who were trying to change thrashers The Haunted into a third-class post-metal band on their last three albums.
Expectations are soaring after hearing two amazing thrash songs from The Haunteds upcoming album "Exit Wounds". The rains falls and so does The Haunted, until they play "Trespass" from their magnum opus "haunted made me do it"
They serve us "All Against All", D.O.A. and "Hollow Ground" before they force-feed us with the sleeping pill "The Guilt Trip" why? We get a powerful "No Compromise" and a ballistic "Bury Your Dead" concludes the concert,
Steel Panther takes the main stage to a packed crowd consisting of more women than men. "Pussywhiped" starts the dirty, gritty  high energy rock n´ roll party. The spandex-clad LA four-piece wowed the audience with great songs, explicit banter and excellent musicianship.
Steel Panther guitarist Satchel inform us that singer Michael Starr is 67 years old and tells a gentleman in the audience to stop flashing him his man boobs. During "17 Girls In A Row" a dozen swedish female fans takes the stage.
For the first time ever The Agonist hit the stage in Sweden with a blistering "Disconnect Me"from their upcoming album. The Agonist blend between melodic death metal and progressive death metal stunned the Swedish audience,
 
New singer Vicky Psarakis did a fantastic job and the band performed a super tight set and melted the audience faces with a killer version of "Thank You Pain". GRF did not do such a fantastic job with the artist schedule when they put The Agonist on at the same time as Arch Enemy were Alissa White-Gluz (ex The Agonist) is the singer. The Agonist and Arch Enemy appeals to the same audience
A new born Arch Enemy goes for the knock out and takes the crowd by storm. The new band members guitarist Nick Cordle and vocalist Alissa White-Gluz have brought new blood into Arch Enemy.
 
 
Arch Enemy is on fire and delivering a super heavy version of "My Apocalypse"
 The new songs from Arch Enemys latest album "War Eternal" fits perfectly in the setlist
and "No Gods, No Masters" gets the whole audience jumping and a furious "Nemesis"
level the Getaway Rock Festival.
 
See Getaway Rock Festival 2012 and 2013: Here!
 
Footnote: all images with the name of the blog are taken by me under the influence in the audience with a bad camera.

STHLM Fields Snakepit

STHLM Fields set a new attendence record with 51863 consert-goers. Never Before has so many people visited a festival in Sweden. STHLM Fields line-up Spiders, Gojira, Cult of Luna, Mastodon, Ghost, Slayer, Danzig, Metallica.
Seeing ghosts in broad daylight in the heart of Stockholm!
The sound of the intro song "Masked Ball" (by Jocelyn Pook from the film Eyes Wide Shut) is echoing out across STHLM Fields followed by the chant Belial, Behemoth, Beelzebub, Asmodeus, Satanas, Lucifer, slowly ghost start to appear on the stage, from the shadows Papa Emeritus II takes the stage  singing Hail Satan, Archangelo,Hail Satan, Welcome Year Zero!
 The Chapel serves us a mean "Prime Mover''' and a uplifting "Stand By Him"
"The Ritual" get the crowd going, then Papa Emeritus II comand us to sing a long in "Monstrance Clock"and the ghosts disappear  one by one while the crowd keep  singing -Come together, together as a one Come together for Lucifer’s son.
Raining Blood STHLM
"World Painted Blood" from Slayer latest album open the festivities followed by "Hate Worldwide" and nasty "Necrophiliac" and a "Captor of Sin". The Late Jeff Hanneman is saluted with a new backdrop with a giant Heineken emblem that has exchanged out the words to "Hanneman - Angel Of Death Still Reigning 1964-2013".
 A furious "War Ensamble" set the pace.and it is "Mandatory Suicide"
Gary Holt (Exodus founder/chairman - Slayer member/hired gun)
A Happy Araya takes us back to the album Show No Mercy with "Die by the Sword"
I've waited for you to come,I've been here all alone,Now that you've arrived please stay a while,I promise I wont keep you long,I'll keep you FOREVER!! chants Araya in the beginning of "Dead Skin Mask"and then it is "Raining Blood" on the STHLM Fields with a touch of "Black Magic".

Slayer goes in for the kill with "South of Heaven" and "Angel of Death".
Tell your children not to walk my way. Tell your children not to hear my words. What they mean. What they say. Mother Mother sings a psyched Danzig
 
Metallica Harvesting the Sorrow in the STHLM Fields!
"Metallica by request"  tour is were the audience decides the songs Metallica play. The set list is different in each country, depending on how the audience voted. Metallica opens with a frenetic "Battery" followed by a mighty "Master of Puppets". Drink up, shoot in. Let the beatings begin Metallica Harvesting the sorrow in the STHLM Fields with a super heavy killer version of the song. 

Metallica debuted a new song "Lords of Summer" sounded promising if the shorted and rearrange the song and gave it a Bob Rock (Black Album mix)
The animated background in "One" was visually effective, but the pyro and fire was missed.
In Finland the audience  voted for "The Frayed Ends of Sanity" and Metallica performed the song live for the first time ever.  The Swedish audience chanted  Oh, Wee ,Oh, Oh Wo, taken from the song "The Frayed Ends of Sanity" to try to get Metallica to play "The Frayed Ends of Sanity" in Sweden too, James smiled and said you have to vote for it to hear it.

James is showing Lars the results of "Metallica by request" that pops up  on the screens behind the band for us to text-vote between"Whiskey in the Jar", "Wherever I May Roam"  and "The Four Hoursemen". It´s a close call between "The Four Hoursemen" and "Whiskey in Jar".
Text Vote!
 James eaten by the zombie crowd in the snakepit!
 
Footnote: all images with the name of the blog are taken by me under the influence in the audience with a bad camera.
 

Getaway Rock Festival 2013

Rainaway festivals konstanta regnande som pendlade mellan kraftigt regn och skyfall
började göra en galen. Kändes som man var i vietnamn och viet cong skulle tränga
fram genom vegetationen när som helst. Ett kraftigt försenat Gamma Ray bjöd på
Helloweens "Future World"
 
Hypocrisy´s konspiratoriska öppningslåt "End of Disclosure" passade som utmärkt tema på denna storm och regn indränkta festival. Mäktiga och tunga "Fire In The Sky" samt
fantastiska "Roswell 47" värmde i skyfallet. Hypocrisy´s styrka är just dessa tunga episka
låtar de skulle skippat några av de snabbare låtarna och istället spelat "Slaves To The Parasites", "Fearless" och "Hang Him High"
Med låten "Rise Up" kliver Testament ut i skyfallet och publiken är med på noterna och
skriker war på sångarens kommando. Ett taggat Testament uppbackat av Gene Hoglan
på trummor öppnar med 5 låtar från de två senaste albumen innan det är dags för "Into
The Pit" som öppnar en stor moshpit i publiken. Den övermäktiga klassikern D.N.R.
(do not resuscitate) väller ut över Getaway.. Grym spelning saknade dock "Low", "Dog Faced Gods", "Electric Crown" och "Souls of Black"
De kom, De sågs, De pulveriserade allt.  Lamb of God fullkomligt krossade
på Getaway Rock Festival med låtar som "Walk With Me In Hell", "Laid To Rest"
och "Redneck". Arrangören gjorde en kraftig miss som inte satte Lamb of God på den
största scenen och som headliner. Det var paniktrångt och en stor del av publiken kunde knappt se något. 
 
 
 In Flames bjuder på en habil spelning med rejäl ljusshow. Dock kunde de grävt ytterligare i deras 90 tals arkiv och spelat fler låtar därifrån. Ett irriterande moment som konstant stoppade flödet i spelningen är det urusla mellansnacket, mannen med hipster/taliban skägget borde studera de legendariska hårdrocksfrontmännen eller varför inte Ian i 5FDP i konsten att ta en publik.
 
Bilder och reflektioner från tidigare Getaway Rock Festivals här!
 
Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.

Sweden Rock Festival 2013

Vi lämnade den kungliga hufvudstaden bakom oss efter många mil på vägarna och  åtskilliga timmar metal på bilstereon hade det börja skymma när vi anlände till the "Mansion In Darkness" Onsdagen ägnades åt att trakassera de tyska skivförsäljarna på SRF och ladda in för den största dagen i Sweden Rock Festivals historia.
 
Vår Nationaldag startade med Jill Janus från ockulta Huntress som trollband publiken
med sin karisma och sångröst som spänner över fyra oktaver.
 
Huntress publik bara växte och växte under konsertens gång och när "Eight of Swords"
spelades exploderade publiken.
SRF klippte ett av årets bästa bokningar framför de andra hårdrocks festivalerna
Five Finger Death Punch och vilken bokning sen. Finger Death Punch gick direkt på knock
och öppnade med ”Under And Over It”tätt följd av ”Burning It Down” 5FDP  ett otroligt
väloljat maskineri som fick den ständigt växande publikskaran med sig från start.

Frontmannen Ian manövrerade publiken som åt ur hans hand. Han tog upp alla barnen ur publiken som fick stå på scen innan han satte igång flertalet moshpits i publiken. Plötsligt befann jag mig i ögat i ett av dessa moshpits och såg vännerna försvinna medan jag fördes längst fram av publikmassan.  Nu stod jag i valet och kvalet skulle jag gå och se Amon Amarth och förlora min plats eller stå kvar och då vara längst fram på KISS.

KISS draperiet åker ner och KISS leviterade ner på den mekaniska jättespindelns rygg
spelandes öppningslåten "Psycho Circus" och utan att missa ett beat går man över till
den klassiska allsångsparty låten "Shout it Out Loud" innan ett utdragen version av
"Let me go Rock n´ Roll" framförs i  tunga"I Love It Loud" kopplar Gene Simmons ett
järngrepp kring konserten som han behåller i massiva "Warmachine" och "Calling Dr.
Love" som ersätter "Heavens On Fire" då Paul Stanleys röst är för tärd.
När ödesmättade och övermäktiga "God of Thunder" sjungs av Gene Simmons på toppen av den jättelika mekaniska spindeln når Sweden Rock Festival klimax.
I den storslagna "Black Diamond" startar ett bombardemang utan dess like man kan tro
att Sweden Rock Festival är under attack.  
Dagen efter att KISS sprängt sönder SRF kunde man inte släppa känslan att luften gått
ur festivalen. Det är en lugnare mer dämpad stämning på festivalen med mindre köer och
antal besökare. Först på agendan stod Newsted (fd.Metallica medlem) hade höga förhoppningar på denna konsert då jag är ett stort Metallica fan och följt de slaviskt i alla fall fram till och med svarta albumet. Nu blir det METAL tänkte jag men det bidde en tummetott jag ville ju verkligen tycka att det var bra men jag kan inte ljuga för mig själv någon metal känsla infann sig inte utan låtarna kändes för det mesta långa och trista samt repetitiva. Jag får avvakta med slutgiltig dom när albumet kommer. Konsertens höjdpunkt var när Metallicas "Whiplash" började det var som en scen ur tv-serien "Walking Dead" från att många i publiken varit mer intresserade av sina smartphones eller legat som döda i gröngräset reste sig samtliga upp och som vid en given signal sprang mot scenen när Metallicas "Whiplash" vevades igång.
 
Med "I Rule The Ruins" drog en peppad Doro igång sitt set. Doro arbetade hårt i värmen
för att få igång publiken och det lyckades hon med stundtals. Men Judas Priest covern
"Breaking The Law" kändes trött ett mer spännande coverval hade varit på sin plats
som Doros fina version av  KISS "Only You" från hennes självbetitlade album.
Hade gärna hört "Unholy Love" från samma album även "Hard Times" och "Bad Blood"
hade varit uppfriskande i det ganska förrutsägbara setlisten.
Elize och Amaranthe möttes av en stor hängiven publik när de spelade på SRF minsta
scen. The Nexus och radiohitsen gick ner som en storm bland den smått fanatiska
publiken. 
 

En mer uttråkad, nonchalant och håglös frontman än Saxons Biff Byford var svår att hitta på årets SRF. Endast Lemmy kan se mer uttråkad och likgiltig ut på scen.  Hur tänkte Biff Byford? Som såg ut att kväva en gäspning när som helst.  Jag följde Biff Byfords exempel utråkad och nonchalant vandrade jag  därifrån men innan dess fick jag höra b.l.a. ” Conquistador” som enligt mig tillhör bland det bästa det sentida Saxon spottat ut sig. På avstånd såg jag trumsetet levetera hmm.. var har jag sett det förr?

 

Handen på hjärtat europe  känns väldigt krystat som headliner på en festival av SRF magnitud. De är inget headliner material utan mer ett trevligt band som går på runt 20.00. De headlinar ju knappast de stora festivalerna ute i europa. Med deras erbarmligt tråkiga och sega headliner spelning  2004 i minnet men också deras överraskande bra framträdande som förband till KISS magiska spelning på stockholm stadion 2010. Så var man något förväntats full inför spelningen och vad gör europe de öppnar med tre låtar från senaste albumet ”Bag of Bones” varav en låt håller klass. Framträdande är segt, tråkigt bandet verkar stelopererat förrutom Joey Tempest som mest verkar dansa och sjunga för sig själv som en lätt autistisk pojke. Titeln på deras senaste album var i alla fall adekvat med deras framträdande. Själv dansade jag och sjöng för mig själv vidare till Hypocrisy

Don't speak ,You will disapear, They're gonna erase the truth väser Hypocrisy´s frontman Peter Tägtgren när de öppnar med titelåten “End of Disclosure” från senaste albumet. Hypocrisy´s styrka ligger just i deras mer episka, tunga och långsammare låtar och konspirations/UFO lyrik. Det serveras även ”Fire In The Sky” och ”Fearless”  men ingen ”Slaves to the Parasites” eller  ”Hang Him High”?
Mötley Crue Exhibition besöktes på området.
Intressant att studera instrument och scenkläder m.m. från Motley Crue´s olika epoker,
Accept gjorde ett habilt gig som med många låtar från de två senaste albumen.
För första gången i SRF historia stängde man av den största scenen festival stage under hela lördagen inga andra band fick spela där förutom Rush. Rush scenproduktion var så stor och mäktig att de skulle ta hela dagen att bygga upp den på festival stage.  Så under lördagen så stod Festival Stage så gott som övergiven förutom någon kille som dammsög där men han kanske ville vara ensam. Förväntningarna var höga när konserten började men någon exceptionell anmärkningsvärd scen var inte att beskåda, Mötley Crue har haft större och i synnerhet KISS. De relativt tunna publikleden för att vara headliner tunnades redan ut ytterligare efter tre till fyra låtar.  Rush framträdande var ok dock hade jag önskat att Rush koncentrerade sig mer på sitt 70 tals material fick dock höra ”Red Sector A” vilket var plus i kanten.
 
SRF 2000-2012  Bilder och Reflektioner Här!
 
Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.
 
 
 
 

Getaway Rock Festival 2012

Klockan klämtar för högmässa i ondskans katedral. Introt "Masked Ball" ljuder ut över
Getaway Rock Festival.
 
Ur dimman uppenbarar sig sex stycken vitklädda gestalter, "Con Clavi Con Dio" går igång
följs upp av "Elizabeth" stämningen är nästan numinös och rent av magisk i sina stunder. Allt sitter perfekt från det sparsmakade mellansnacket som begränsar sig till ett kusligt tack, till musiken och de nya dräkterna (se SRF 2011 i kategorin Festivaler).    
Dags att för första gången se (nya) Nightwish utan Tarja. Det är ett annat Nightwish
som möter en där musikinfluenserna lutar mer åt folkmusik än de starka operainfluenser bandet hade tidigt i karriären. Showen är påkostad med bra ljus, eld och rök kanoner och spelningen är helt ok. Men jag saknar Tarja och operainfluenserna som gjorde bandet unikt och låtar som "Stargazers","Gethsemane", "Wishmaster" och "Dark Chest of Wonders"
Dags för kross! ett taggat Meshuggah manglar sakta ner publiken med sin oherhörda
tyngd. Den komplexa musiken är mycket att ta in, man sätts nästan i ett transliknande tillstånd under konserten, Under "Bleed" är krossen total.
 
 
 
Thomas Haake inne på sitt kontor
 
Amon Amarth måste vara ett av de ultimata festivalbanden, musiken passar perfekt i festival sammanhang. Bandet ger allt på scen där deras huvuden snurrar som ilskna propellrar. Amons entusiasm smittar, de kopplar ett järngrepp runt publiken med  hissnande "Cry of the Blackbirds" och smäller till med "Runes To My Memories" och "Death In Fire" 
 
 
Hardcore/metal hybriden Raised Fist går igång som en väloljad maskin med eld och stora ledskärmar med subtila budskap. Live är en Raised Fist en best  och med "Friends And Traitors" får de hela publiken att hoppa i takt.
 
Demonregissören Orson Wells odödliga ord ekar ut i natten på Getaway Rock Festíval 'Ladies and Gentlemen, please welcome, from the United States of America, all hail, Manowar! De öppnar starkt med b.l.a. Kill with Power,Sign of the Hammer,Fighting the World,Kings of Metal. Eric Adams röst är stark och kraftfull och man har nästan överseende med den omelodiska och okänsliga gitarristen, men så händer det som inte får hända Joey ska hålla brandtal om hur fantastiskt den här spelningen är och att de har tagit med hela sin scenshow. Joey måste se något annat än jag ser? för någonvidare spektakulär scenshow ser jag inte? jag förväntar mig minst ett brinnande vikingaskepp i fullstorlek på scen för att mäta det brandtalet han håller och det blir värre nu ska något berusat pojkbarn upp på scenen och misshandla en gitarr tillsammans med en generad stackars tjej. Vad är detta kiviks marknad? Vad sägs om "Let The Music Do The Talking"? Det blir en riktigt stark avslutning med Warriors of the World United, Hail and Kill, The Power och Black Wind, Fire and Steel. Avfärda  dock aldrig Manowar för de har gjort låtar som är Heavy Metal i sin ädlaste form och skulle de återanställa orginal gitarristen och koncentrera sig på att bara framföra låtar ur deras digra låtskatt skulle de vara ett av de största heavy metal banden av idag. 
 
 
Ett oerhört trött och hågset framträdande av Saxon. Man ville bara att ormen i backdroppen skulle bli levande och hugga Biffen och göra slut på eländet.
 
 
I sista stund kastades H.e.a.t. in när ett annat band ställt in, få kände till detta. Tack vare Getaway Rock appen fick vi reda på det. En liten ängslig skara trängdes framme vid
kravallstaketet när de började. H.e.a.t. gick ut för kung och fosterland och gav allt. Publiken växte mer och mer hela tiden och det blev en riktig kämparseger för H.e.a.t. och nya sångaren som växer som frontman.
 
 
Nu var klockan slagenför hemkomsten av the prodigal son. Tonerna till "Rising Force" ljuder, fram kommer Yngwie men inte sångaren Tim "Ripper" Owens? Man ser sig omkring ingen sångare någonstans då börjar basisten Ralph Ciavolino sjunga. Sakta går det upp för en att det inte kommer någon Tim "Ripper" Owens och det hela börjar kännas väldigt cheap ass. Då man sett mycket fram emot att höra Tim "Ripper" Owens tillsammans med Yngwie igen, sedan man såg de tillsammans på ett utsålt Berns där Tim till och med lyfte vissa av Yngwies senare låtar som hans trötta föregångare sjungit. När besvikelsen släppt något är den en stark inledning med Rising Force, Never Die och Demon Driver. Basisten och keybordisten försöker hyfsat göra något åt sången men det är långt ifrån Ripper klass och Yngwie själv har den dåliga smaken att yla i mikrofonen till och från. Under konserten väljer Yngwie att ägna långa tider åt solo och instrumental partier det skrämmer bort många i publiken som inte är Yngwie freaks. Vilket är trist då Yngwie har många fenomenala låtar att välja mellan, Just när Yngwie går en ny vår till mötes med framträdande i både  tv och radio tror man att det ska bli en storsatsning från hans sida men vad får man? Det senaste albumet var leftovers från albumet innan och nu en konsert utan en riktig lead singer. Vad väntar nästa gång*? Yngwie, en glödlampa och en trummaskin? Kanske dags att sälja av en sportbil eller två och frugans gucci väskor och satsa på en ordentlig produktion på nästa album med en bra producent som kan få det bästa ur Yngwie och Tim och ta med ett helt band med en riktig leadsinger nästa gång. "I Am a Viking", "Crystal Ball","Final Curtain","Vengance" b.l.a. kunde Yngwie bjudit på men vi fick iallafall "Gates of Babylon" och makalösa " I´ll See the Light Tonight".
 
 
Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.

Sweden Rock Festival 2012


I skymmningen anlände jag till the "Mansion In Darkness" värdparet lotsade mig runt ägorna genom diverse lönngångar och skrymslen till min sleeping chamber.



Fem mänskliga kranium vakade över mig medan jag sov.



Sabaton hypar upp sitt SRF nationaldags framträdande med kryptiska meddelande på bandets hemsida som förtäljer att showen ska filmas och på SRF hemsida läser vi följande"Vi lovar dessutom rejält med pyroteknik", hälsar bandets basist Pär Sundström!" Vad fick vi? En hafsigt genomförd nationalsång, en pratglad sångare och en av årets bästa låtar "Carolus Rex" framförd på engelska på Sveriges nationaldag? och inte ens ett tomtebloss till pyroteknik. Det var "a poor man´s fourth of July"


Fear Factory smattrar på duktigt i "Powershifter" förutom klassikerna bjuds vi även på nytt material som lät riktigt bra.


H.e.a.t. gör ett habilt gig och nya sångaren har acklimatiserat sig. "Living on the Run" blir konsertens höjdpunkt.


Natten avslutades med ett absinth race på the Mansion. Jag vaknade med ett bortskuret öra, men allt klär en skönhet så kursen sattes mot SRF igen.


Årets första bandkrock är ett faktum när Steel Panther och Sepultura spelar samtidigt. Steel Panther bjuder på ett professionellt framförande med legendariskt mellansnack.Vi serveras b.l.a. "Asian Hooker" kryddad med Yngwie licks, en hyllnings sång till Tigern och en låt om guldgrävande flickor.

Ett ovanligt vitalt Sepultura bjuder på "Territory","Arise" och "Roots Bloody Roots"


Upp från underjorden stiger Dimmu Borgir!
-Prepare yourselves for a deaths embrace deklarerar Shagrath från den rökfyllda scenen. ödesmättade "Dimmu Borgir" sätter stämmingen, även "Gateways" från nya albumet spelas,The Serpentine Offering" drar upp tempot och det blir en mäktig avslutning med "Progenies of the Great Apocalypse"

Ett manfall utan dess like rapporterades från Soundgardens headliner gig. 
Oss bekom det inte då vi redan var tillbaka på the Mansion för efterfest.

Symphony X börjar skakigt med märkliga låtval men tar sig ordentligt mot slutet då de fyrar av "Inferno (Unleash the Fire)","Of Sins and Fires", "Sea of Lies", "Serpents Kiss" och "Set the World on Fire (The Lie of Lies)"


Stig in i mörkrets boning.


King Diamond ser rakt in i din själ, inatt han hämtar den.

Introt  till "The Candle" öppnar mässan "Welcome Home" tar över innan en rytmisk, febrig "Voodoo" kombinerat med trumsolo får publiken att sjuda. Intro tonerna till fantastiska "At The Graves" ger gåshud textraden "Finally we have returned...All of us"försätter en i trans. Intrumentala "Let it be done" sköljer över oss, de snygga stämmorna i"Dreams" följs upp av en monumental "Sleepless Nights" och en teatralisk "Shapes of black" förmedlar känslan utmärkt på denna legendariska konsert innan Hank Sherman(Mercyful Fate)och Michael Poulsen(Volbeat) kliver upp på scenen och mässar "Come To The Sabbath" Den benknäckar tunga liveversionen av "The Eye of the Witch" framförs inför en publik i extas. I första extra numret hemsöker familje vålnaden oss innan den svenska trumlegendaren Mickey Dee(Motorhead,ex King Diamond) och Michael Denner(Mercyful Fate)kommer ut på scenen i en hektisk "Halloween". Konungen lämnar oss med en majestästisk "Black Horsemen" publiken är märkbart rörd, den har just bevittnat ett stycke musikhistoria skrivas på SRF i och med denna magiska King Diamond konsert.

Mötley Crue var en perfekt avslutning på SRF de bjöd på en rejäl show (ingen snålvariant som Ozzy året innan). Skön öppning med "Wild Side" följt av en röjig "Live Wire" Vi fick även två klassiker från första albumet "To Fast For Love" och "Piece of Your Action" till skänks. Tommy Lee tog sitt trumsolo till en helt ny nivå när han trummade upp och ner i sitt eget pariserhjul. Nu var det inte bara kvinnorna som fick ögongodis på scen utan även vi män som lever som öppet heterosexuella fick vår beskärda del i de två kvinnliga dansarna.En bastant "Dr Feelgood" ekade ut över SRF och ett Liberace piano rullades fram till "Home Sweet Home", publiken längst fram dränktes i fejkblood under "Kick Start My Heart".


Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.


Maiden och BIG 4


På fredagsförmiddagen lämnade vi den kungliga hufvudstaden och begav oss mot Sveriges baksida. Med gott humör och med en ipod som slumpmässigt valde bland de tusentals hårdrockslåtarna var det intressant och se vilka låtar ipoden valde åt oss. Dagsformen och stämningen gjorde att vissa låtar stod ut mera  b.l.a. KISS snabba "I Had Enough (Into The Fire)" och när Metallicas "Sad But True" kom trodde jag att H skulle riva bilinredningen men resans vinnare blev Megadeths "Rust In Peace...Polaris" den satt perfekt.


När vi kom fram till vårat hotell var det redan kväll. Vi bodde på våning 17 i det högsta tornet. Vi hade kommit fram ännu tidigare om inte den fantastiska personalen på laxås burger king tagit 35 minuter på sig för att få fram våran mat och som grädde på moset var maten inte ens färdiglagad när vi fick den.


Då det var kort om tid  innan Maiden skulle börja så beställde vi öl och mkt goda räkmackor
genom roomservice.


Norge och Finland fick Alice Cooper som förband vi fick Sabaton och buskis mellansnack.


Maiden öppnade med någon utdragen intro/låt sedan spelade de magplasket "El Durado" när "2 Minutes To Midnight" framfördes gick humöret upp för att redan vid nästa trojka låtar gå ner igen många på sittplats började skruva på sig och knappa på sina mobiler under tiden trots Bruce otaliga försök att få igång publiken med sina - Scream For Me....Gothenburg.När intro tonerna till "The Trooper" spelades ställde sig alla upp på sittplats och konserten började på allvar trycket höll sig till nästa låt "Wicker Man"för att sjunka till de efterföljande nya halvballad låtarna. Någonstans här vill jag minnas att det var dags för Bruces sedvanliga fiskning av allsång och applåder i mer än 5 minuter ska publiken skrika Maiden e.t.c. det hela ska förefalla spontant men jag har sett Bruce göra detta många gånger förr och det hela blir bara tröttsamt. Spela en bra låt istället så slipper de fiska applåder och allsång."The Evil That Men Do" inleder de 5 avslutande klassikerna.


Jag bad till gudarna att kermit Eddie skulle äta upp sprattel pajasen Janick Gers.


Våran utsikt från hotellets goda frukost buffe´

Lördagen ägnades åt att utforska GBG vi hamnade b.l.a. på Bengans skivaffär i ett suspekt område med många vinddrivna existenser. Ett i värmen svalkande bio besök hanns med samt många timmars musik diskussioner b.l.a.om Def Leppards "Pyromania" och morgondagens önske setlists där b.l.a. Megadeths "She Wolf" och "Return To Hangar" omtalades.


Nu var det dags för dagen D vi började med en promenad förbi merhandise stånden utanför Ullevi. När jag kom fram i kön visade det sig att den Metallica t-shirt jag ville köpa inte tillverkas i x-l och en large tröja sitter som en kondom på mig om jag ens får på den.

Så det blev en Anthrax "Zombie Outbreak Areas 2011" x-l med denna informativa ryggtavla med det snygga "Fight´Em Til´You Can´t" omslaget som framsida.



Publiken är laddad först ut är Anthrax som öppnar med "Caught In A Mosh" och gör en strålande version av "Antisocial" vikarie för Scott Ian är Andreas Kisser (Sepultura) och de spelar en bit ut Sepulturas "Refuse/Resist" sedan följer "Indians" och nya "Fight´Em´Til You Can´t" samt "Only" ett imponerande framträdande av Anthrax.

Vikarie Andreas Kisser (Sepultura)


Nu var det dags för Megadeth vars öppningslåt "Trust" var mkt förbryllande varför öppna med denna ganska trista låt på BIG 4. När Megadeth har hårda låtklassiker i sin katalog som kan slita huvudet av publiken. Sömngången fortsatte med "In My Darkest Hour" Dave Mustaines röst hade inte en av sina bättre dagar. Men när "Hangar 18" drog igång vaknade publiken "Symphony of Destruction" fick hela Ullevi på fötter och avslutande "Holy Wars.. Punishment Due" fick publiken att hungra efter mer i det märkligt mkt korta setet.Megadeth fick godkänt trots det märkliga låtvalet och mediokra sången men det bländade till ibland.


SVT sände hela BIG 4 live och hade uselt mellansnack mellan banden.

 
Ett taggat Slayer med vikarie Gary Holt (Exodus) straffade publiken hårt med "War Ensemble" och avslutande "South of Heaven", "Raining Blood" och "Angel of Death" höll kvar det stenhårda greppet. Slayer gjorde riktigt bra ifrån sig trots att de inte spelade "Seasons In The Abyss"

När tonerna till "Ecstacy Of Gold" klingar ut över Ullevi ställer sig alla upp på hela Ullevi

Publikvrålet nästan överröstar Metallica på inledningslåten "Hit The Lights" redan som tredje låt får vi smaka på mäktiga "Shortest Straw" publiken exploderar när "Ride The Lightning" riffen drar igång. Allsången på "Memory Remains" är öronbedövande. Vilken konsert James är på topp och helheten golvar publiken. Vi bjuds på fantastiska "Call of Ktulu" innan scenen exploderar sönder i introt till "One" efter urladdningen "One" laddar Metallica om med "For Whom The Bells Toll" innan konsertens absoluta zenit "Blackened" krossar oss.Efter ett jam med medlemmarna från Anthrax och Megadeth trycker Metallica gasen i botten igen och kör över oss med "Damage Inc" och "Creeping Death"

Sweden Rock Festival 2011 part 1


Landade på SRF redan på tisdagkväll hämtade ut armbanden och begav mig till godset där jag skulle bo. Under kvällen/natten avhandlades b.l.a. skräckfilmer och skräckrelaterad kuriosa samt nya skivor godsägaren hade köpt sedan sist.


På onsdagen begav vi oss sent till SRF då inte många band intresserat oss den dagen. Lagom till Hardcore Superstar öppnande himmlen sig och det fullkomligt vräkte ner regn. Jag hörde hur det smattrade mot tältduken i skivståndet där jag befann mig, då Hardcore Superstar inte är ett band jag trotsar ösregn för så fortsatte jag fynda skivor i lugn och ro med Hardcore Superstars musik i bakgrunden. När jag fyndat klart begav jag mig ut då hade regnet avtagit rejält och mötte sällskapet som såg ut som dränkta hundar. Visade stolt upp mina fynd och lyssnade på ett par låtar det var ok. Sedan begav vi oss tillbaka till godset för att ladda inför morgondagen.


Då Haunted efter albumet One Kill Wonder inte intresserat mig nämnvärt förutom någon enstaka låt här och där, så det passade  utmärkt att komma mitt i setet och iallafall få några favoriter till livs b.l.a. D.O.A och "No compromise"


En peppad Joan Jett gav oss "Bad Reputation" tillsammans med b.l.a The Runaways låtarna "Cherry Bomb" och "School Days" samt " I Love Rock n´Roll", "I Hate Myself For Loving You".


Geoff Tate är ännu en gång tillbaka på SRF denna gång utan hår men med hatt och klarinett. Behöver jag skriva mer? Att se Queensryche live idag är att konstant pendla mellan himmel och helvete. Ett rent helvete i vanlig ordning när de tvångsmatar en med låtmaterial efter "Empire". Tyvärr hade inte Geoff Tates röst en av sina bättre dagar men en lätt känning av himmelriket får man allt när låtar som "I Don´t Belive In Love", NM 156, Screaming In Digital" "Empire och "Walk In The Shadows" spelas. 



Ett decimerat Accept gick för knock med "Teutonic Terror" (andre gitarristen Herman Frank är skadad och inte med sedan ett fall på scen) under konserten händer det som inte får hända bassisten Peter Baltes rasar på scen p.g.a. en lös scen del. Accepts nya sångare och gitarristen Wolf Hoffman ser förbryllat på varandra. Sångaren Mark Tornillo utbrister till Wolf Hoffman - I Guess It´s Just You And Me Left, Last Man Standing. Efter ett längre uppehåll hoppar bassisten Peter Baltes på scenen igen och vi får bland annat en makalös version av "Princess of the Dawn" en helt underbar konsert. Accept är tillbaka med råge.

Peter Baltes tillbaka på fötterna igen.



Frantic Amber och publiken längst fram röjde loss så pass till Frantic Ambers bästa låt "The Awakening"så man trodde att deras huvuden skulle lossna.. mäktigt!


Mörkret faller och fram ur skuggorna kliver Morbid Angel

De hårda vindarna på den rökfyllda scenen ger den perfekta ockulta inramningen till "Rapture" Utmärkta "Existo Vulgoré" från nya albumet spelas tillsammans med "Nevermore" och den kontroversiella "I Am Morbid" som lutar mer mot traditionell metal från samma album.David Vincent dominerar tillställningen från scenen med sin djupa stämma och med en svada likt en predikant från down south har han publiken i sin hand. En överdjävligt grym "Where The Slime Live" avhandlas förutom skatter som "Maze of Torment" får vi hela 6 låtar från mästerverket Convenant där tunga  "God Of Emptiness" kan vara ett av det mäktigaste som framförts på en scen under Sweden Rock Festival.


Då var det dags för Judas Priest minus KK Downing på deras sista världsturne. (De kommer att spela in nya album och göra enstaka spelningar i framtiden) Det blir lite av en avskedsföreställning där de plockar låtar från alla deras album. Vi serveras b.l.a"Judas Rising", "Turbo Lover", "The Sentinel" och utomordentliga "Blood Reed Skies". En godkänd spelning men hade önskat att de tagit ut mer på svängarna på låtmaterialet de framförde med t.e.x. "Beetween The Hammer And Anvil", "Hard As Iron","Desert Plains" och "Love Bites"

Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.


Sweden Rock Festival 2011 part II


På fredagen landar vi på SRF lagom till Iced Earth.



Yesterday is gone forever
No turning back the clock
In the end, all is sinful med första versen från"Burning Times" drar Iced Earth igång sångaren Matthew Barlows sista konsert med Iced Earth i Sverige. "Vengance Is Mine" med stenhårda "Violate" får igång publiken ordentligt. Vi hälsar på hos "Jack" därefter blir det "The Hunter" konserten avslutas med extra numret låten "Iced Earth"


Efter Iced Earth var det dags för frälsning

Ett strålande Stryper öppnande med "Sing Along Song" sångstämmorna satt där de skulle detta följdes upp av "Murder By Pride" från senaste albumet som fungerade utmärkt live."Loud And Clear" drog upp tempot Ozzy´s "Over The Mountain" avverkades från deras coveralbum fantastiska "Free" framfördes med tuffa "More Than A Man" och makalösa "All For One " samt avslutande "To Hell With The Devil" och "Soldiers Under Command" fick publikhavet att fullkomligen koka. Bara "In God We Trust" och KISS "Shout It Out Loud" från deras coverplatta fattades för att det skulle bli den ultimata Stryper konserten.

Givetvis fångade jag en av de utkastade biblarna men till min stora besvikelse var det ingen Stryper bibel utan något som kallades metal bibeln så jag kastade bibeln vidare. En av SRF 2011 års bästa konserter avslutades med någon slags bön jag hörde inte vad för jag var på väg till nästa mäktiga konsert nämligen....

What is lurking?
What is here?
What is lurking?
What you fear!

Rob Zombie drar igång "Superbeast" till ett enormt hoppande publikhav. Han dedikerar "Living Dead Girl" till alla tjejer i publiken, grooviga "Demonoid Phenomenon" matas fram.En av de ultimata party låtarna "Demon Speeding" tillsammans med White Zombies "Super Charger Heaven" och "Thunder Kiss 65" framförs till en extatisk publik. Under den grymt duktiga gitarristen John 5 gitarrsolo finner jag plötsligt.........


Rob Zombie brevid mig i publikhavet. Rob Zombies segertåg på SRF avslutas med "Dragula","Pussy Liquor" och "Lord Of Salem" från hans kommande film.




"Hello From The Gutter" hälsade thrash veteranerna från New Jersey.

elimination
eliminate the right
eliminate the wrong
eliminate the weak
eliminate the strong
eliminate your feelings

Overkill eliminerar Sweden stage.


Ghosts intro musik är mäktiga "Masked Ball" av Jocelyn Pook från filmen Eyes Wide Shut. Tillställningen var andaktsfull stillsam "The Ritual" och "Elisabeth" mässades fram en omdöpt beatles låt "Here Comes The Sun (Son) med barnaskrik symboliserade antikrist återfödelse.efter att blivit frälsta av Ghost beger vi oss hem genom natten till det spöklika godset.

Lördagens svaga banduppställning fick oss att anlända till SRF lagom till Black Label Society

Black Label Society börjar bra med b.l.a. "Funeral Bell", "Bleed For Me", "Parade of the Dead" men tappar fotfästet någonstans mellan pianoballader och dåliga låtval från deras album.


SRF 2011 avslutas med Ozzy som återigen kör en snålvariant på scenshowen jämfört med den han kört på Ozzfest i U.S.A. ingen introfilm? scenen har inget förutom en vattenslang som sprutar skum som han använder flitigt i början på publik, fotografer och scenarbetare m.m.I vanlig ordning inleds showen med Carl Orffs "Fortuna" och "I Don´t Know" sparkar igång det blir "Mr Crowley", "Bark At The Moon" och "Shoot In The Dark" innan ett Black Sabbath medley drar igång. Detta kunde han skippat och grävt djupare i sin egen fantastiska låtskatt Vi får stå ut med vedervärdiga "I Don´t Want To Change The World och "Mama I´m Coming Home" en "Paranoid avslutar det korta setet på 85 min. Ozzy bekosta på dig en ordentligt scenshow även när du besöker europa och plocka fram låtskatter som "Rock n´Roll Rebel","Miracle Man", "Over The Mountain", "Perry Mason", "Diary of a Madman", "No More Tears"

Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera

Sweden Rock Festival 2010


Du var här!


Jag var här! Mer om det här!

Sweden Rock Festival 2008


Efter att i nattetid avverkat de många milen från den kungliga huvudstaden till SRF. Var
det dags att kliva in på festivalen.


Festivalen började på riktigt när Testament klev upp på scen och levererade "Low"
"Souls of Black" och "D.N.R. efter Testament får jag med hjälp av en blandning av hot
och tjat alla i de högst motvilliga sällskapet att följa med mig för att se ett fantastiskt
band de aldrig hört talas om. Som orättvist hamnat i hoppa jämnfota metal facket.
När vi kommer fram till den största scenen är det ytterst glest befolkat framför scenen
innan deras framträdande, uppenbart är att fler har missat eller underskattat detta
band vi sätter oss i gräset precis framför kravall staketet när introt drar igång ser
jag hur delar av sällskapets ögon spärras upp...


In kommer Hannibal Lector i egenskap av David Draiman sångare i Disturbed. De går på knock direkt med passande "Perfect Insanity" den fantastiska "Liberate" får det ständigt växande publikhavet på fötter. Framträdandet är proffesionellt allt sitter där det ska det är tight och välspelat.Fler och fler festivalbesökare dras mot scenen och Disturbed går för game set match med avslutande trojkan "Inside The Fire", "Stricken" och "Down With The Sickness"

Efter att Disturbed dominerat tillställningen var det dags för förfriskningar och langos innan prästen kommer på besök.


När den årliga tuppluren vid langos vagnen var avklarad och mörkret
fallit över Sweden Rock Festival kallade prästen på bikt.


Prästen inleder med "Prophecy" från magplasket Nostradamus. Trots en skakig sånginsats blir jag överlycklig när vi får "Between The Hammer And The Anvil" och "Hell Patrol". Det vill inte riktigt lossna för Priest denna gång på SRF det känns segt och trött i vissa partier.


På fredagen var det äntligen dags för the "alien visitor from the planet Jendell" och den största anledningen till att jag åkte till SRF 2008


Det var packat framför SRF största scen när Ace Frehley kliver på trots att det bara är eftermiddag. "Rip It Out" drar igång festen och elaka "Parasite"fortsätter den,"Snowblind" följer som går in i "I Want You", "Rock Soldier" trummar fram sitt budskap med den självbiografiska låttexten "Breakout" tillängnas Eric Carr efter "Into the Void" blir det den absolut fantastiska "Strange Ways" back in the "New York Groove" får med hela publikhavet och gitarren ryker i oförglömliga "Shock Me"

Som man väntat och längtat på att få höra otroliga "Rocket Ride" live. Det hela avslutas med ett pärlband av KISS låtar men ingen "Talk To Me"?


Nu var det dags för Carcass återförening här måste ljudkillen somnat/svimmat för ljudet var under all kritik. Men redan som andra låt fick vi "Buried Dreams" från deras magnum opus "Heartwork" en blodig Corporal Jigsore Quandary" serverades också.



På lördagen var det äntligen dags för Ratt men vilken märklig öppning nästan helt okända låtar för den stora massan och det lossnade inte riktigt förrän de spelade"Back For More" sedan radades hitsen upp "Wanted Man""Lay It Down","You´re In Love"och underskattade "City To City".


Över 20 minuter försenade klev Poison på scenen inför en publik som bestod av ovanligt många tjejer. De öppnade med "Look What The Cat Dragged In" och fortsatte med b.l.a."Ride The Wind" några menlösa covers senare var det dags för "Unskinny Bop", Every Rose Has Is Thorn", "Fallen Angel" i avslutande "Nothin´But A Good Time" briserade confetti bomberna.


Sweden Rock Festival 2007


Efter en nattlig vansinnes färd genom Sverige ackompanjerad av låtarna från
det så kallade hårdrockspelet. Landar vi på Sweden Rock Festival anno 2007.


SRF 2007 inleds redan på onsdagen med Annihilator som jag sett fram emot.
Jeff Waters är en gudabenådad gitarrist och de två första Annihilator albumen är
klassiker även det tredje mycket underskattade albumet "Set The World On Fire"
På senare släpp har kvaliten varit skiftande Jeff Waters behöver rätt musiker och
sångare med sig. Det har han inte ikväll sångaren ser ut som han klivit ut ur valfritt
högstadie discotek med samma klädkod och fåniga hönsfrisyr sången är svag och¨
slaktar de klassiska låtarna. Konserten får knappt godkänt p.g.a. detta.
Den gudabenådade Jeff Waters behöver en riktigt producent som kan stilen och
skalar bort utfyllnads låtarna t.e.x. Andy Sneap och en riktig sångare t.e.x.
Tim "Ripper" Owens njut här nedan när han framför "Alice In Hell"

Jeff Waters och Tim Ripper Owens tillsammans i makalösa "Alice In Hell"


På torsdagen var det äntligen dags för Symphony X som öppnade med "Of Sins And Shadows" redan som tredje låt fick vi deras bästa låt någonsin "Inferno (Unleash The Fire)" under den fantastiska konserten fick vi även "Smoke And Mirrors" inte nog med det som extra nummer fick vi mastodont låten "The Odyssey" på 24 minuter.


Dimmu Borgir drar igång med makalösa "Progenies of the Great Apocalypse" redan vid andra låten "Vredesbyrd" inser man att denna konsert är något utöver det vanliga när "The Serpentine Offering" drar igång blir publiken helt galen och när "Mourning Palace" spelas är publiken i upplösningstillstånd. Vilken konsert man är helt slut efteråt vad ska toppa detta på Sweden Rock Festival 2007?


Nu var det dags för Heaven and Hell och förväntningarna var skyhöga, tyvärr infriades inte de setlisten saknade dynamik och det kändes trött, slött och till och med tråkigt på sina ställen.Men ibland glänste det till som i "Children of the Sea", "Die Young" odödliga "Heaven and Hell" och "Neon Nights".


På fredagen ville vännerna se Hardcore Superstar det var väl så där ömsom vin ömsom vatten.


Headlinern Aerosmith som började med att avhandla Mtv hitsen tills... Aerosmith fick för sig att skapa något slags blues jam i mitten av konserten i vad som kändes som 20 minuter aldrig har jag sett en konsert kapsejsa så, publiken lämnade konserten i drivor och konserten återhämtade sig aldrig.


Hon i rött är min flickvän.


Lördagens höjdpunkt var kommen Iced Earth på scen som öppnar med kanonspåret "Burning Times" och klappar till med en redig "Declaration Day" med en elak "Violate" som följd. "Vengance Is Mine" eldar på publiken ännu mera vi får en stenhård "The Reckoning (Don't Tread on Me)" Tim Ripper Owens långa falsett skrik inleder "Ten Thousand Strong". Nu händer något mkt märkligt efter låten "Iced Earth" kliver Iced Earth av scenen det har gått 55 minuter på spelschemat står det att de ska framträda i en och en halv timme de lämnar en lycklig men förbryllad publik som väntar på att de ska återvända.

Sweden Rock Festival 2006


Efter nattkörningen genom Sverige och med det så kallade hårdrockspelet ringande i öronen kliver vi in på Sweden Rock Festival 2006. Delar av sällskapet ställer sig vid kravallstaketet i rocklassiker tältet inför Hardcore Superstar vi den törstigare delen beger oss för att imundiga dryck och mat när vi kommer tillbaka är hela rocklassiker tältet smockfullt finns inte en chans att ta sig in.


De i sällskapet som var där inne säger att det var bra iallafall men viktigare saker väntar mig nämligen Nevermore har varit ett fan enda sedan Sanctuary tiden.


Redan som andra låt får vi kanonen "Engines of Hate" meckiga "Seven Tounges of God" severas tillsammans med favoritspåret och käftsmällen "Narcosynthesis"

Dag två börjar sjukt tidigt 12.00 What the fuck?  vem gjorde detta spelschema?

Nu var det äntligen dags för en av festivalens höjdpunkter äntligen stod gudinnan där.Efter introt smiskas vi av snabba "Nemesis" redan som andra låt får vi "Enemy Within" från mästerverket "Wages of Sin" tunga "My Apocalypse" matas fram, en blixtrade "Ravenous" rämmar genom setet. Efter suveräna Arch Enemy driver vi omkring som osaliga andar på festival området i väntan på Metal Church.


Publikhavet går igång när fantastiska "Badlands" framförs och kokar när "Ton of Bricks" avverkas.Sedan radas klassikerna up "Start The Fire", "The Dark" och "Beyond The Black"



Geoff Tate spanar efter karriären som försvann efter albumet Empire. Vad sägs om att spela metal igen och skriva bra låtar? Geoff Tate är tillbaka med hår på huvudet denna gång och många kilon lättare än sist på SRF.De öppnar starkt med sju låtar från Operation Mindcrime som övergår till låtar från den betydligt svagare Operation Mindcrime II. På scen utspelas någon slags teater där Geoff är karaktären Niki från Operation Mindcrime albumen med sig har han sister Mary i form av undersköna och skönsjungande Pamela Moore.


Konserten avslutas med den fantastiska trojkan "Eyes of A Stranger", Jet City Woman" och "Empire".


Ett taggat Kamelot drar igång full laddade med pyro ger oss "Center of the Universe", "Forever" och "Karma" samt en ypperlig "The Haunting (Somewere In Time).


On Your Kness.. You Should Be On Your Kness mässar Blackie Lawless innan grymma "Chainsaw Charlie" tar vid. Överaskande får vi mäktiga "Widowmaker" det blir "Wildchild","Love Machine" och "I Wanna Be Somebody" men ingen "The Manimal"


Def Leppard avslutar kvällen med ett tveksamt setlist alldeles för lite låtar från deras magnum opus "Pyromania" och ingen "Gods of War" från Hysteria. Men vi får "Armageddon It", "Photograph" och "Rock of Ages"


På lördagen slängdes getöga på Obituary innan det var dags att hänga Alice Cooper.


Det blir ett bra set men med aningen för mycket låtar från albumet Dirty Diamonds som jag inte håller så högt jag tycker att Alice Cooper var på rätt väg med kanonlåten "Brutal Planet.Men det serveras ovanliga godbitar som "Go To Hell", "Ballad of Dwight Fry" och "I Love The Dead" Faktum kvarstår att Alice Cooper borde varit headline istället för trötta viteorm igen.


Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.


Sweden Rock Festival 2005


Torsdagen 9 Juni landar vi på Sweden Rock Festival efter en nattkörning från Stockholm. Där det nu klassiska hårdrockspelet hållt oss vakna. Ett återförenat Anthrax stod på dagordningen förväntningar var höga efter Anthrax överaskade kanonspelning med John Bush på ett regningt och mörkt SRF 2003.


Efter blues brothers introt drar "Among The Living" igång och sköna "Got the Time" tar över. Vi får även "Antisocial" och "Be All End All" det blir godkänt men långt ifrån mördar giget vi fick där i natten på SRF 2003. Frågan uppkommer är alla återföreningar tillgodo? då jag gillar John Bush och det håll Anthrax var på väg med "We Come For You All" albumet speciellt med låten "What Doesn´t Die"


Nu var det dags för Megadeths comeback som jag längtat efter sedan Mustaine la ner bandet 2002. Han har med sig en främlingslegion med Glenn Drover gitarr som lufsar runt på scen som en skoghuggare och slaktar Marty Friedman solon. Gitarristens bror spelar trummor och det är uppenbart att han passar bättre som pubrock trummis än som trumslagare i Megadeth. Den klassiska och musikaliskt överlägsna Megadeth uppställningen är och förblir Mustaine, Friedman,Menza och Ellefson. När största besvikelse över denna främlingslegion lagt sig får man ialla fall "Hangar 18", "Return To Hangar", "Symphony of Destruction", She Wolf" och "Holy Wars".


Undersköna Sharon övertygar med sitt Within Temptation och publikhavet är med på noterna när hiten "Stand My Ground" går igång ett stabilt gig från dessa holländare.

 
Återförenande Accepts avslutar kvällen efter inledande "Starlight" severas vi "Living For Tonight" "Metal Heart" och "Princess of the Dawn. Trots det infaller inte den där rätta känslan det hela avslutas med "Balls To the Wall"


Black Label Society klämtar in dagen med "Funeral Bell" efter gitarrsolo får vi Still Born och det blir "Bleed For Me" som extra nummer i ett set som saknade många av deras bästa låtar. 


Overkill leverar en rejäl thrash smocka med låtar som "Wreckin´Crew" , "Hello From The Gutter", "In Union We Stand" och thrash klassikern "Elimination" som gästas av Mike Portnoy(Dream Theater) på trummor.


Ett förhållandevis trött Dream Theater leverar ett håglöst set list som sångaren James La Brie gapar sönder. Men vi får iallafall "A Fortune In Lies" och "Pull Me Under". Nån tyckte Sammy  Hagar var värdigt headliner material det tyckte inte vi så vi drog på efterfest istället.


Lördagen drog i gång med Sebastian Bach (Skid Row) som drar igång stenhårt med "Slave To The Grind" han radade upp Skid Row hitsen under spelningen som "Piece of Me","18 and life"och"Remember You. Inför "Wasted Time" tog han upp svenska singer/songwriter Sofia för en duett, Det hela avslutades med "Youth Gone Wild".
Gitarrguden drar igång med "Rising Force" tätt följd av "Never Die" efter "Don´t Let It End" går första långa gitarrsolot igång vi bokstavstrogna njuter delar av publiken börjar känna sig ängsliga när han följer upp det med instrumentala mästerverket "Far Beyond The Sun" som går in i en makalös "I´m A Viking" och  när "Demon Driver" avslutas följs det av gitarrsolo nummer två vi Yngwie fanatiker njuter, delar av publiken avlägsnar sig mot öl tälten.Det skulle de inte gjort för de missade avslutningen med "You Don´t Remember I´Never Forget"och "Black Star".


Dio öppnar med en av hans bästa låtar på länge "Killing the Dragon" efter den får vi underbara "Egypt (These Chains Are On) vi serveras "Straight To the Heart","Don´t Talk To Strangers" , "Heaven An Hell" och när näst sista numret kanonlåten "We Rock" går igång har stora delar av publiken rört sig mot huvudscenen i hopp att få plats inför.

Mötley Crue exploderar igång med "Shout at the Devil" hela scenen omges av eld Mötley Crue har tagit med sig hela scenshowen och de sparar inte på krutet blir vi varse om när favoritlåten "Red Hot" körs.


Det smockfulla publikhavet får en show utan dess like på SRF och klassikerna avlöser varandra Girls, Girls, Girls , Wild Side, Kickstart My Heart och Dr.Feelgood. Tommy har med sig sin egen tittie cam, Var köper man en sådan?

En perfekt avslutning på SRF 2005!

Fotnot: alla bilder med bloggens namn på är tagna av mig under påverkan i publikhavet med en dålig kamera.

Sweden Rock Festival 2004


9 Juni 2004 lämnar vi Stockholm bakom oss och sätter Sweden Rock Festival som mål. Hårdrocks spelet drar igång direkt det är många grupper och låtar som det ska gissas på och betygsättas innan vi landar på SRF. Sleeping beauty i baksätet trodde hon skulle slippa vara med eftersom hon inte har körkort och inte behöver vara en av chafförerna. If your in the car your are in the game fick hon erfara. Många timmar och låtar senare landade vi på godset där skulle bo efter en kort sömn så gav vi oss iväg till SRF i god tid för att hinna se Entombed. Men vad möter oss när vi kommer fram?


En kilometerlång kö för att hämta ut festival armbanden ?


Här är en bild på de som är ansvariga för utlämningen av festivalarmbanden. De skrattar för att vi fick stå i kö i timmar och för att vi missade Entombed. we're not in Stockholm any more. ...


Vi såg delar av Helloweens spelning som var sådär p.g.a. av låtvalet endast en låt från albumet Dark Ride? Nu började den nervösa väntan på ett av mina absoluta favoritband som precis har återförenas. Mörkret gjorde sitt intrång nu var det bara minuter innan de stod där. Kände ryssningar längs ryggraden när "Hellion" ekade ut över festivalen. 


De bombaderade oss med "Metal Gods" "The Sentinel" och tog med oss på "Turbo Lover" setet avslutades med en stenhård "Painkiller" och natten avslutades med "You Got Another Thing Coming"

Dag 2 började på riktigt när Testament gick upp på scenen och levererade krossen "D.N.R."

fantastiska "Low" tar vid och det skjuts skarpt med "Into the Pit""Electric Crown" och de välter scenen med "Dog Faced Gods"

21.45 är det dags för festivalens överaskning ett oherhört vitalt Exodus levererar ett kanonset.

Det är fullt ställ i publikhavet framför Exodus när "Piranha" framförs och publiken blir ännu galnare när "Toxic Waltz""The Tempo of the damned" och "Strike of the Beast" spelas.


Vi såg några låtar med Scorpions men eftersom materialet som framfördes var till huvudelen från deras senare alster gick vi efter ett par låtar.

Sista dagen påbörjades framför Spendrups Stage som var absolut fullpackat och publiken blev helt vild när tonerna av introt "Transdimensional Revelation" ekade ut över publikhavet.

Ett taggat Lost Horizon ger oss b.l.a. "Pure", "Denial of Fate och kanonlåten "Welcome Back". Sångaren Daniel Heiman är outstanding och efter avslutande "Sworn in the Metal Wind" hungrar publiken efter mer.

Publikhavet innan Children of Bodom kliver upp på scen.

Efter inledande "Hate me" fick vi ett pärlband med låtar från deras magnum opus Hate Crew Deathroll b.l.a.  "Chokehold (Cocked 'n' Loaded)", "Sixpounder", "Angels Don´t Kill", 24/7 Needled och "Hate Crew Death Roll" ett obligatoriskt keyboard och gitarr duell blir det också och en riktigt grym spelning avslutas med "Downfall"
 

Det är packat framför SRF största scen när Nightwish kliver på

De öppnar med en av deras kanske bästa låtar någonsin tunga "Dark Chest of Wonders" och i  mäktiga "Wishmaster" är Tarjas röst är magnifik. När de spelar Megadeths "Symphony of Destruction" öppnar sig himmelen och det fullkomligt vräker ner regn, vikingar som vi är står vi kvar längst fram och när fantastiska "Stargazer" spelas lägger regnet på en växel till, vi står fortfarande kvar och får tunga "Slaying the Dreamer" till godo i ösregnet.



In Flames slår till med ett mäktigt set med en bra avvägning av nytt och gammalt material. Bandet är riktigt på och det är den tusenhövdade publiken också, Alexi Laiho och Janne Wirman från Children of Bodom kliver upp mitt under spelningen och lägger finska flaggan på gitarristen Jesper Strömblads ansikte. Detta sköna inslag tillsammans med en rejäl pyroteknik eldar på den redan exalterade publiken ännu mera.


Nu var det dags för festivalens paradnummer enligt SRF ett återförenat Europe, publiken är taggad men vad är det som händer? framförandet är försiktigt, slött och oinspirerat, knappt något som kan kallas scenshow. Norum och Leven står som två fastfrusna statyer. Är det premiärnerver som spökar? När några av oss närmast somnat stående av det otroligt oinspirerade framträdandet beger vi oss till öltälten. Handen på hjärtat efter detta inser man att Nightwish borde varit headline och Europe borde spelat kl 20.00.

Sweden Rock Festival 2003


När skymningen faller 5 juni 2003 lämnar vi huvudstaden bakom oss och beger oss genom ett mörkt Sverige hela vägen ner till Sweden Rock Festival. Under resans gång går det så kallade hårdrocks spelet varmt i bilstereon .Den 6 juni spelar mindre och ganska ointressanta band så det blir mest skivinhandling och rusdrycker, festivalen startar inte riktigt för än Kamelot tar scenen på lördagen.


Vi fick "Center Of The Universe","The Spell" och "Nights Of Arabia" till livs trots återkommande problem med sång micken.


Publikområdet framför Sweden stage var fullpackat när finska Sonata Arctica går på det bjuds på b.l.a."Kingdom for a heart", "Victoria's Secret", och "Full Moon".


En obehagligt ming liknande Geoff Tate inleder med ett fullständigt magplask med den fullkomligt menlösa låten "Open" och man står där och känner sig nästan skändad hur kan ett band som man älskat så gått ner sig till detta spektakel, men efter den oherhört trista "My Global Mind" kommer "NM 156" och man minns var kärleken kom ifrån. Detta följs av "Screaming In Digital" precis när man tror att det ska ta sig, kommer en räcka med mediokra låtar från deras senare värdelösa album. Precis när man är på väg därifrån slår de till med ett hitkavalkad av låtar från mästerverket operation mindcrime.


David Coverdale hade återförenat ormen och var sist ut denna dag inga av min favoritlåtar spelades som "Straight For The Heart" eller "Wings of the Storm" Men vi fick "Gimmie all your love" och "Still of the Night".


Vanessa Warwick från Mtv´s Headbanger Ball var gästkonferencier. Vid 22.00 tiden hopar sig de mörka regnmolnen runt festivalen. Det är smockfullt framför sweden stage publiken är i spänd förväntan och för att se ett band som inte gästat Sverige på 7 år, intromusiken går igång.


Anthrax fullkomligen exploderar med den stenhårda introlåten  "What Doesn´t Die" från utmärkta We´ve Come For You All Albumet. Publiken är med på noterna och Anthrax är taggade till tusen det är tight och välspelat de fullkomligen vräker fram b.l.a. "Madhouse", "Indians" och "Antisocial". En överväldigad Scott Ian säger att det har varit alldeles för länge sedan Anthrax spelade i Sverige och konstaterar skamset -If we only knew...


Twisted Sister var återförenade och avslutade festivalen. De öppnande med "What You Don't Know (Sure Can Hurt You)" och vi fick "Stay Hungry", "The Fire Still Burns" och "Burn In Hell". Det lät dock otight på sina ställen under showen. Det hela avslutades i regnet med ett fyrverkeri.

Sweden Rock Festival 2002


I skymningen den 6 Juni 2002 lämnar vi Stockholm bakom oss för en färd genom ett mörkt Sverige ner till Sweden Rock Festival. Det hårdrocks spel som startade i bilen på förra resan har redan förfinas. Bilstereons cd växlare är full laddad med nya bland cds. Det blir allt svårare att gissa på rätt band, låt titel och att sätta betyg. Men desto intressantare då man ibland stiftar bekantskap med låtar och band som man inte kände till innan. På fredagen är det gratis inträde och endast mindre ganska okända band spelar, aftonen tillbringas i alkoholens tecken tillsammans med inhandlings raider mot skivförsäljarna.


Lugnet före stormen.


Ett strålande solsken bränner på duktigt när Doro inleder med "I Rule the Ruins" följt av den i hettan så passande "Burning the Witches", vi bjuds även på Doro´s suveräna cover på KISS låten "Only You" och när allsångsklassikern "All We Are" går igång blir publiken vild.


Doro var överraskad och överväldigad av den starka publikresponsen.


Vi träffade en mycket lycklig och trevlig Doro på signeringen.


Det blir ett pitstop vid langos vagnen och öl tältet. Sedan blir det att vandra runt på festivalen som osaliga andar i inväntan på mörkret.När mörket äntligen faller hörs  trumintrot på "Painkiller"


This is the.. paaiiinkiller...ekar ut över blekingenatten. Vi får en "Jawbreaker" och den suveräna "Resurrection" samt   killer låten "Into The Pit" som näst sista låt blir det  "You've Got Another Thing Comin'" .

Kl 12.00 på lördagen invaderar Meldrum scenen.

Det blir ett tufft set där sångerskan Moa dompterar publiken och Michelle 
lägger en tung riff matta uppbackad av Fridas bas.




Kvart över sex brölar Motorhead igång med "We Are Motorhead" deras bästa låt "Iron Fist" avverkas tidigt i setet. Vi bevittnar Mickey Dees trumsolo och spelningen avslutas med en annan Motorhead klassiker "Overkill"


Äntligen dags för det mkt underskattade svenska bandet Lost Horizon de spelar ett riktigt bra set  med b.l.a. "Heart of Storm" Daniel Heiman är en av Sveriges bästa sångare.


Med tunga Killing Ground från senaste albumet inleder Saxon konserten och inför "The Eagle Has Landed" vecklar ljusriggen ut sig som en massiv lysande örn. Sista låten blir det passande "Wheels of Steel" det är precis det vi ska ha hela vägen hem till Civilisationen.

Sweden Rock Festival 2000


När mörkret faller fredagen 9 juni 2000 taxar vi sakta ut från den kungliga hufvudstaden, många mil ska avverkas genom ett mörkt Sverige. Innan vi når den gudsförgätna platsen där King Diamond, Yngwie Malmsteen, Alice Cooper och Running Wild ska möta oss. Under bilresans gång skapas ett slags hårdrocks spel med hjälp av bilstereons cd spelare där det ska gissas band, låt titel och ges ett betyg. Många cd skivor med kända/obskyra akter avverkas med både bra/dåliga betyg och många humorfyllda gissningar.

 
Detta var synen som mötte oss när vi kom till SRF på morgonen hårdrockare på grönbete.


Saxon öppnade med tunga "Metalhead" vi bjöds även på "Conquistador" från samma album och titelspåret från "Dogs of War" tillsammans med de suveräna klassikerna "747 (Strangers In The Night)", "Princess Of The Night" och "Crusader".

Under festivalens gång blev langos vagnen vår naturliga mötesplats.Här har vännerna lämnat mig sovandes men som tur av väcktes jag av Alice Coopers intro.


Nu var det äntligen dags för Alice Cooper som hade premiär på sin nya spektakulära scenshow med Frankenstein-maskin, guillotine och de berömda konfettiballongerna. Alice Cooper öppnande stenhårt med den tunga kanonlåten "Brutal Planet" och fortsatte med ett pärlband med hits och klassiker som "Go To Hell" "Dead Babies" o.s.v.


Efter Alice var det dags för ett långt depåstop i öl tältet för att fylla på innan gitarrguden kallar.


"Rising Force"  introt går igång och den supertända gitarrfantomen stormar ut på scenen och leverar gitarrkaskad efter gitarrkaskad som följts av låtar som  "As above, so below", "Far beyond the sun" och "I am viking" blandat med gitarsolon och ett avbrott då sångaren Mark Boals framför "Nessun Dorma" det hela avslutas med den ultimata Yngwie låten "I´ll see the light tonight"


Dio öppnar med "Sunset Superman" och bjuder på underskattade låtar som "One night in the city" efter ett set på nästan två timmar avslutas det hela med personliga favoriten hymnen "We Rock" och det avslutar Sweden Rock Festivals första dag.Ett åskväder drog förbi på natten. Men solen tittade fram igen på morgonen.


Nu var det dags för den första Running Wild spelningen någonsin i Sverige och den enda skulle det visa sig. Running Wild har med sig en rejäl show med eld och rökmaskiner som gör mkt speciella rökpelare och de bjuder på låtar från bandets låtskatt som "Raise Your Fist", "Riding the Wind","Under Jolly Roger" extra nummer blir "Conquistadores" och "Bad to the Bone".


Med "Welcome Home" började den danska konungen sprida sitt mörka evangelium över festivalen. "The Invisible guests" följer och den live tunga "Eye of the Witch" frälser de oinvigda. Konungen är på ovanligt gott humör och verkar nästan överraskad av publiken starka respons. Han tackar publiken flera gånger mellan låtarna och gör en gest med handen mot hjärtat.


Sweden Rock Festival 2000 avslutas för min del med klaviatur virtuoset Jens Johanssons Stratovarius som bombarderar oss med "Phoenix", "Speed of light" och avslutar med "Black Diamond"

Tidigare inlägg
RSS 2.0