Queensryche var ett fantastiskt amerikanskt progressivt metal band som bildades i 1982 i Bellevue,Washington .1983 Släppte Queensryche sin självbetitlade ep.1984 kom debut albumet ”The Warning” som följdes av det avantgardistiska albumet ”Rage For Order” som var mer progressivt än föregångarna och med en mer komplex musikalisk struktur. Texterna utforskade sociala, politiska teman samt belyste farorna med artificiell intelligens och statlig övervakning.1988 var det dags för Queensryche´s magnum opus mästerverket ”Operation Mindcrime” ett koncept album där handlingen kretsar kring Nikki en fd narkoman som är besviken på dagens samhälle och blir motvilligt involverad i en revolutionär grupp där han duperas till att bli lönnmördare.Den något mer kommersiellt tillrättalagda uppföljaren”Empire” sålde 3 gånger platina i U.S.A.. Nu stod Queensryche på toppen av sin karriär och kunde valt den väg AC/DC och om du vill Motorhead gjort hållt fast vid sitt framgångskoncept och sound och släppt album påtagligt lika genombrottsalbumet sound och stil.
Men Queensryche valde en annan väg. Det blev påtaglig på uppföljaren ”Promised Land”, frånvarande var det klassiska Queensryche soundet och låtstilen. Som ersattes av ganska intetsägande trista låtar överlag och värre skulle det bli på albumet ”Hear in the Now Frontier”var det klassiska Queensryche soundet helt borta ersatt av något slags grunge Queensryche endast Iron Maiden har ett liknande kvalitetsras ”Seventh Son of A Seventh Son” till ”No Prayer For The Dying”. Förfallet fortsatte på efterföljande album som bara blev sämre och sämre. Geoff Tate grinade i olika pressforum hur illa han tyckte om metal och hur inskränkta alla som lyssnade på metal var då de inte gillade Queensryche´s nya stil och sound. Det sista som överger människan är hoppet sägs det och som Queensryche fan började man känna sig som den där illa tilltufsade schäfern som hänger med alkisarna i förortscentrumet, trots att den blir misskött och slagen stannar den ändå kvar. I ett desperat försök släpper man en lågbudget ”Operation Mindcrime II” där man hyrt in låtskrivare och studiomusiker. Den enda medlem som medverkar förutom Geoff Tate är bassisten Ed Jackson som körar i refrängen på låten ”I´m American” där han sjunger I´m Armenian. Som inte botten är nåd börjar Geoff Tate bröla med en saxofon och klarinett på scen och den slutgiltiga spiken i kistan blir när Queensryche beger sig ut på en kabare´ turne.
Jag vet att du vill klösa ögonen ur dig när du ser denna bild! Bilden
illustrerar hur långt ett band som tillhört ett av de absolut bästa sjunkit.
April 2012 i Brasilien slår det slint i huvudet på Geoff Tate som hotar och spottar
på sina bandmedlemmar på scen efter ett kaotiskt bandmöte. Orginalgruppen
splittras och Geoff Tate fortsätter in i galenskaperna och förvandlas till en
Hen, bärande mycket suspekta dampälsar och homoerotiska lädervästar.
Två Queensryche bildas ett med Geoff Tate och inhyrda musiker samt ett med de trekvarvarande originalmedlemmarna och två nya musiker. Queensryche med de trekvarvarande originalmedlemmarna tar in sångaren Todd som kan sjunga kusligt likt en Geoff Tate i unga år. När de tre kvarvarande originalmedlemmarna utlovar att Queensryche ska börja spela metal igen tänds en gnista hopp hos en genom åren illa tilltygat Queensryche fan.Nu sitter vi med facit i hand Geoff Tates Queensryche har släppt albumet” Frequency Unknown” och Queensryche med de tre kvarvarande orginalmedlemmarna har släppt ett självbetitlat album. Döm till min förvåning när jag spelade upp de tre kvarvarande originalmedlemmarnas självbetitlade album. Var tog är den utlovade klassiska Queensryche metalen vägen? Skivan låter som en tredje klassens ”Promised Land” med sega, trista och intetsägande låtar och fritidsgårds riff toppat med en sångare som försöker låta som Geoff Tate. Historien tar en ny vändning det är faktiskt Geoff Tate´s Queensryche album ” Frequency Unknown” som i alla fall har två minnesvärda låtar som påminner lite om klassiska Queensryche ”Cold” och ”Everything”. Som den illa tilltufsade schäfern som hänger med alkisarna i förortscentrumet slutligen biter tillbaka så avecklar jag här och nu mitt intresse i Queensryche, då jag inser att varken Geoff Tate´s Queensryche eller de tre kvarvarande originalmedlemmarnas version av Queensryche är intresserade/kapabla att göra någonting som är i närheten av den fantastiska musik Queensryche skapade mellan 1983-1990.
